Alla inlägg / Permalink / 5
Semestern är slut och vi är åter i rutiner, jobb och träning. Vi tänkte uppdatera er lite kring vår London vistelse, vi spenderade vår påsk i denna fantastiska stad tillsammans med mina (Loes) föräldrar och lillasyster Frida. Frida har bott i London i över 1,5 år och det här var första gången som vi hälsade på sedan hon flyttade, så liksom hög tid att åka dit å så.
 
Det blev en fantastisk men också väldigt intesiv resa, långa dagar och extremt supermånga steg. I snitt så gick vi cirkus 1 mil/dag vilket som fortfarande känns i kroppen (även hos en träningsperson), dock så himla värt det med tanke på allt vi hunnit se och uppleva. 
 
Vi började Långfredagen med att gå upp 03.30 på morgonen för att åka till flygplatsen, så himla bra med tidiga flyg (bortsett från att man får gå i sömnen de första timmarna) eftersom man kan starta dagen tidigt i ett helt nytt land. Vi landade i London strax efter kl 9 på morgonen och åkte efter det ganska direkt till Frida och hennes jobb i Soho där vi åt frukost. Så himla mysigt, spralligt, kul och allt sånt att gå in på cafét där hon jobbar på och bara "TADA! Här är vi". Så efter lite gladgråt och sånt som tillhör så lät vi Frida jobba klart medans vi turistade och mötte sedan upp henne igen efter att hennes skift var avslutat. London bjöd upp till solsken och därför så spenderades eftermiddagen på Primrose Hill med årets första picknick där vi avnjöt världens kanske godaste kakor samt utsikt över stadens skyline. En superfin park som vi verkligen kan rekommendera, typ de dagar som ni har vägarna förbi Camden. Efter lite väl mycket socker så avslutade vi dagen med en eller två öl på en pub och bara njöt av ledigheten, kollade på folk och solskenet, uppdaterade oss om vad som hänt under de tre senaste månaderna då vi varit ifrån varandra och göttade oss i varandras fruktansvärt trevliga sällskap.
 
 
Efter välbehövlig sömn så kom lördagen, vars första del spederades på Borough foodmarket, alltså DRÖMMEN för en matälskare som mig själv, där allt mellan chokladkakor tjocka som tegelstenar till krokodil hamburgare serverades. En så himla bra grej här var också det dåliga vädret som lördagen leverade, inte just att det var dåligt väder utan liksom mer att hela marknaden var utomhus men ändå under tak. Så vädret påverkades vi inte av alls, att vi sedan skulle spendera eftermiddagen sittandes inomhus var därför också perfekt. Okej så en kul och viktigt grej, om du åker till London - gå på musikal!! Gör det bara, jag och vi båda kan nästan garantera att du kommer vara en lyckligare person när du går därifrån. Vi var på "The book of  Mormon" som skaparna av South Park har skrivit, vilket som innebar en hel del galen humor, väldigt provocerande (kan jag tänka mig) för de som är troende då ca hela föreställningen är uppbygd på att driva om religion vilket som föll oss båda, och nog hela publiken i smaken med tanke på att vi alla skrattade oss igenom de två timmarna och gick därifrån nynnande "Fuck you God". Om ni har möjlighet att se den så gör det! En till kul grej var att jag och Elin fick vår födelsedagsklapp (julklapp/födelsedagspresent) från Frida. Till kvällen så hade hon bokat bord på Sky Garden som ligger högst upp i en skyskrapa mitt i stan där vi spenderade tid som gick för snabbt, med att bli bjudna på drinkar och titta ut över Londons alla kända monument mitt i jättenatten.
 
 
Fler kul grejer som de har i London är te, eller ja sådär kul egentligen. Fast en grej som gör att det blir lite kulare är kakor. Under söndagen så hade mamma bokat bord åt oss på ett hotell där vi skulle testa på traditionsenlig Brittisk afternoon tea. Det var nog första gången jag vågar påstå att jag gillat te, fast det kanske inte var teet i sig utan mer kombinationen av allt i den fina i matsalen där det förtärdes. På väggarana hängde stora speglar och fina porträtt i tunga guldramar, taket var målat som en himmel och runt omkring oss så surrade det av engelska med härlig brittisk dialekt. Så himla supermysigt! Efter att vi druckit klart det färgranna varma vattnet och kämpat oss igenom alla våningar med kakor och scones så valde vi att aktivera benen och begav oss mot Notting Hill och Portobello Road Market. Vi letade efter röda dörrar och bokaffären från filmen, impulsköpte dyra paraplyer som vi fick använding för i fem minuter innan regnet försvann och solen visade sig.
 
Det som jag tyckte var det roligaste just med denna stadsdel var arkitekturen och alla färger som husen var målade i, ni vet färger som gör en glad - typ som solgul eller pastellrosa. Efter en att ha strosat färdigt och sett vad vi velat se så började vi istället med hardcore turistande och åkte, som alla andra, mot Westminister Abbey för att kolla storögt på Big Ben. Som egentligen inte är sådär jättebig. Men en grej som är jättebig är London Eye som jag, Elin och Frida åkte upp i tillsammans. En sak som var bra med London Eye var att gondolerna liksom var som ett ägg med glasväggar, jag är nämligen kanonsuperhöjdrädd så ibland när jag befinner mig på en högre höjd (typ Eifelltornet i julas) så får jag för mig att mina ben kommer börja leva sitt eget liv och helt plötsligt så har jag hoppat ner från det där skithöga. Här var ju inte det scenariot möjligt i och med väggarna som vi var fast bakom vilket som kändes..skönt. Så igen - TIPS! Åk London Eye, be vädergudarna och fint väder och njut av staden från ett annat perspektiv. 
 
Vår sista dag i denna fantastiska stad spenderade vi med att åka hem till Frida för att se hur hon bor vilket som var faktiskt var roligare än det låter då vi aldrig tidigare har sett hennes nya hem. Efter besöket där så tog vi det lugnt resten av dagen, vårt flyg skulle nämligen inte gå förns senare under kvällen.
 
Okej, så bara av att skriva den meningen så känner jag hur blodtrycket ökar. Så här, vi kom fram till flygplatsen 40 minuter innan planet skulle lyfta, WAAH?!?! Alltså om jag får säga det själv, vi är ändå superrutinerade när det kommer till att resa, vi har spenderat så mycket tid på flygplatser och troligtvis rest mer än många andra i vår ålder, både pappa och mamma är resvana och mamma har dessutom jobbat som reseagent men ändå händer detta?! Jag vet inte om du har varit på Stanstead flygplats men den är liksom ganska stor, eller lång kanske jag ska säga. Den har flera alldeles för långa flyglar. Så efter vi har fått reda på att vår incheckning har stängt så får vi ta våra stora resväskor och springa genom alla säkerhetskontroller med de där otympliga och tunga väskorna släpandes bakom oss. Vi springer och springer och kommer tillslut fram till en stor skärm där vårt gatenummer står och då börjar nästa löptur för att hitta gaten. Efter ca 5 minuters löptur och sicksackande mellan människor så kommer vi fram till en skylt som pekar mot vår gate och precis under numret så står det "10 minutes walkning", okej så redan här vill man liksom lägga sig på golvet och gråta. Det sker dock inte utan vi springer och springer och springer och så springer vi lite till . Tillslut kommer vi faktiskt fram, precis i tid för att få boarda planet med gråten i halsen och med svetten rinnandes längs med ryggarna under våra jackor. 
 
Jag känner att jag inte riktigt har smält just den delen av resan än men det kommer..nog. Hur som haver, en så himla bra resa tillsammans med mina favoritpersoner i världen. Jag är så oerhört tacksam över att ha en så fin familj och en fantastisk fästmö att dela detta med. 
 
Trevlig helg!
/Loe
#1 - - MammaMoss:

Vilka fina bilder! Ser ut och låter som en väldigt bra resa😊

#2 - - Eva:

Vilken underbar läsning och härliga bilder! Asgarvar när jag läste om er hemfärd, kan förstå paniken men såg er framför mig springandes gatlopp för att komma fram till gaten😉😊!

#3 - - Mormor:

Tack gör de härliga bilderna och den underhållande läsningen. 😊😙😘😚

Svar: Det var så lite så, kram på dig! 😘
Elin & Loe

#4 - - Tomas:

Underbar resa förstår man! Grejt!

PS Den där känslan att benen ska göra något dumt på egen hand får jag också när jag är högt upp...

Svar: Ja, verkligen :) Haha, och jag förstår mig inte alls på det där ;)
Elin & Loe

#5 - - B.Kåhre:

Fina bilder på er och London.

Svar: Tack Birgitta! :)
Elin & Loe

Till top
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...