ATT HA ETT ”SMALTJOCKT” PSYKE – MIN UPPENBARELSE OM PSYKISK OHÄLSA

Alla inlägg, Tänkvärt

Det är så häftigt när det händer, när man får en sån där otroligt viktig och livsomvälvande insikt. Det var precis det jag fick för ett par veckor sedan, när jag insåg hur lika vår psykiska- och fysiska hälsa är varandra. ”No shit Sherlock!” kanske ni tänker ”det är ju vida känt att en god fysisk hälsa gynnar din mentala hälsa, så givetvis finns det ett samband däremellan.”  Jo ja, visst. Absolut. Men jag menar inte riktigt så. Inte ett dugg så, faktiskt. Läs vidare så ska jag förklara.

Jag har lidit av psykisk ohälsa så länge jag kan minnas. Under en period på 8-9 år så led jag av ätstörningar och när jag lyckades bli av med dessa problem så blev min ångestproblematik tydligare. I år fick jag det även konstaterat att jag lider av måttlig depression. Att jag alltid har mått dåligt psykiskt tror jag att det är ytterst få som har anat. Jag har alltid varit ambitiös och driven, utåt sett kan jag tänka mig att jag har setts som en social, glad, stark och ganska öppen person. Jag menar – that’s what I do fo a livin. Jag jobbar ju liksom som Personlig Tränare, det jag gör hela dagarna är att träffa människor, peppa, skoja och göra allt jag kan för att få mina klienter att gå ifrån PT-timmen skittrötta, glada och fyllda av endorfiner. 

Min psykiska ohälsa har alltså inte synts utanpå, trots att den utan tvekan har funnits där. Så, här kommer den första liknelsen: i träningsvärlden dyker termen ”smalfet” titt som tätt upp. Det beskriver människor som utanpå ser smala och friska ut, men som egentligen är otränade och i många fall lider av överviktsrelaterade sjukdomar. You get it? Det är ju det som jag är – JAG ÄR SMALFET! Trots att jag kan göra 20 chins, lyfta tresiffrigt i mark och har sprungit en halvmara så är jag så otroligt otränad. Ja, inte fysiskt då – utan psykiskt. 

Så som vissa föds med sämre förutsättningar att hålla vikten och bygga muskler, så tror jag att vissa också föds med sämre förutsättningar att kunna tänka positivt och känna glädje.  Och precis som hurtiga Hurte är uppvuxen i en skogsmullefamilj och därmed även i vuxen ålder tycker det är självklart att hålla sig aktiv, medan WoW-proffset Wera är uppvuxen i en miljö där fysisk aktivitet aldrig har varit en viktig grej vilket gör träning onaturligt för henne – så tror jag även att olika personer är uppfostrade till att värna mer eller mindre om deras mentala hälsa, vilket som ju givetvis på samma sätt som fysisk hälsa sätter sina spår resten av livet.  Positivt eller negativt.

Blev det för flummigt, eller förstår ni hur jag menar?

I alla fall. Jag hör och läser ofta om människor som antyder typ detta, att de under hela deras uppväxt har varit fysiskt inaktiva och därför inte kan bli vältrande träningspersoner. Och att: ”mina gener gör att jag är tjock, min mamma och pappa är också tjocka. Det är fysiskt omöjligt för mig att gå ner i vikt och bli vältränad”.

Ungefär såhär tänkte jag också gällande min mentala ohälsa: ”jag föddes väl helt enkelt utan den där lycko-genen. Det går inte att göra något åt, det är såhär det är och alltid kommer vara.” 
Jag hade fel. Så jäkla fel. Precis som Wera utan tvekan kan lära sig att älska träning i vuxen ålder och personer med sämre genetiska förutsättningar för att bygga muskler kan kämpa sig till stora definierade biceps, så kan en person med psykisk ohälsa lära sig att tänka positivt, få en bra självkänsla och känna lycka.

Som Personlig Tränare skulle jag säga att de viktigaste faktorerna för att lyckas nå en fysisk hållbar hälsa genom träning är att ha en plan, vara strukturerad, tänka långsiktigt och att hitta en träningsform som passar för just dig och som du kommer klara av att utöva kontinuerligt för att tillslut få det att bli en vana.

 

På samma sätt har jag insett att jag kommer behöva träna min mentala styrka.

 

Okej, så nu ska jag vara konkret. Såhär ser min mentala träning ut, i stora drag. Hehe. :

  1.  En gång varje månad sätter jag mig ner och reflekterar. Jag tänker på mina mål i livet och vad jag måste göra varje dag för att ta mig i min värderade riktning. Det här får mig att känna framtidstro och livslust och får bort mina tankar om att livet är meningslöst. Alltså: såhär gör jag när jag planerar och tänker långsiktigt.

  2. Jag använder mig av min plan, varje dag. I mitt fall har det resulterat i att jag har skapat en morgonrutin och en kvällsrutin där jag får med sådant som tar mig i min värderade riktning. Ca 30-60 minuter varje morgon och ca 4-5 minuter varje kväll. Piece of cake att få till, tycker jag. Här är jag alltså strukturerad och har även hittat en träningsform som passar mig och som inom kort säkerligen kommer bli en vana. Precis på samma sätt som fysiska träning redan är för mig.

 

I min morgon- och kvällsrutin finns det med olika former av mental träning, typ avslappning, yoga osv, men även annat som tar mig i min värderade riktning, t.ex. att läsa och öka min kunskap inom olika ämnen som jag vill lära mig mer om.

 

Givetvis förstår jag att det som jag har skrivit om nu inte är någon rocket science, det är inga big news att man kan träna upp sin mentala styrka – det vet ju alla! Det finns ju en anledning till varför det finns psykologer, terapeuter, hälsocoacher osv. Det är ju deras jobb att hjälpa till med sådant.  Och det är inte direkt så att  det var först efter denna insikt som jag började jobba med min psykiska hälsa - tro mig. Jag har testat att prata med flera terapeuter och läst om och flitigt använt mig av typ alla ”må-bra-verktyg” som finns. Eller förresten, skrev jag precis flitigt? Nja alltså, i alla fall vid typ fem-sex tillfällen i sträck, sen har jag lagt ner för att jag inte har fått några resultat.

ALLTSÅ?! Jag skäms lite när jag tänker på detta. Så mycket som jag tjatar på mina PT-klienter att de måste hålla i träningen under en lång period för att få några resultat, å så har jag gjort samma misstag själv. Än en gång, likheterna mellan fysisk träning och psykisk träning är enligt mig slående och det är den insikten som har hjälpt mig något otroligt. Det är just därför jag öppnar upp mig här och skriver detta, för att eventuellt kunna hjälpa någon som är i samma sits som jag att förstå likheterna.

 

Nu har jag babblat på allt för länge. Stor eloge till dig som har tagit dig hela vägen ner hit!

 

Så, här kommer 5 punkter för att sammanfatta:

  1. Värna om ditt psyke lika mycket som du värnar om din kropp. Träna båda lika mycket.  Eller ännu bättre, se de båda som ”en”. Precis som du kanske har Leg Day på fredagar så kan du ha Brain Day eller typ, Mind Day på måndagar.

  2.  Precis som med fysisk träning och viktminskning så finns det ingen quick-fix, utan du kommer behöva utöva mental träning resten av ditt liv, precis som du kommer behöva träna kroppen resten av ditt liv för att slippa att ha ont. Kontinuitet för bövelen!

  3. Din hjärna är plastisk – du kan verkligen förändra ditt tankesätt och personlighet, bara du tränar på det tillräckligt mycket. Så som en person med en platt och liten gluteus maximus kan träna sig till en bullrumpa så kan du som pessimist träna dig till att bli en optimistisk person.

  4.   Våga söka hjälp om du känner att du behöver det! Att söka hjälp hos en PT för att stärka upp kroppen är hur trendigt och populärt som helst, så att söka hjälp hos en mental tränare, hälsocoach eller psykolog för att få hjälp med att stärka din mentala hälsa är ju samma sak

  5.  Se inte mental ohälsa som något skämmigt. Det är inte mer skämmigt att vara mentalt otränad än det är att ha svaga ryggmuskler eller en dålig kondition.

 

Efter att jag regelbundet har börjat träna såhär och börjat se på min mentala hälsa på det här sättet så kan jag ärligt säga att jag för första ången på ett decennium ser ljusen i tunneln. Jag tror verkligen att om jag fortsätter med detta så kommer jag en dag kunna känna innerlig lycka.

 

YEY!

/Elin 

Till top
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...