Alla inlägg, Tänkvärt / Permalink / 12

Hej. Tänkte skriva om en viktig sak. Du som har följt oss här vet att Elin tidigare har skrivit om psykisk ohälsa och hur hon själv är drabbad av detta, om du är ny hos oss så kan du läsa det fantastiskt bra och viktiga inlägget här. Jag tänkte skriva lite mer om det här, vilket som faktiskt känns väldigt jobbigt men viktigt. Jag tänkte berätta mer om hur vårt liv har påverkats av detta, om min roll som ganska odeprimerad och hur det egentligen fungerar. Innan jag skriver mer så vill jag bara klargöra att jag har många brister som jag måste jobba vidare med men inte specifikt depression som detta inlägget kommer att handla om. 

 
Till att börja med, det är skitsvårt och jobbigt och det känns som man går sönder. Alltså inte bara jag eller Elin utan vi båda. Vi har kämpat så himla länge med att försöka förstå varandra när det kommer till det här och till våra behov som är som natt och dag. När Elin behöver en sak så är det sällan som jag behöver samma, och om man inte pratar om det så blir det kaos. Det här med prat är också svårt, vi kan säga som såhär. Jag tillhör den extroverta gruppen av människor medans Elin tillhör de introverta, det innebär att vi i grunden har helt olika behov, att vi fungerar ganska tvärt emot varandra. Jag kan tänka klart först när jag får prata om mina tankar med någon, Elin kan tänka klart först när hon får lugn och ro och slipper prata eller ta hänsyn till någon annan. Jag har mina känslor utanpå och har ett stort behov att dela med mig av dessa medans Elin lagrar sina känslor på insidan och är nöjd med att inte behöva uttrycka sina känslor frekvent utan helt enkelt bara känna dem. Det har tagit fyra år, extremt många konflikter och lite trasiga hjärtan att komma fram till detta. Eller att förstå det ordentligt i alla fall. Vi har många gånger tvivlat på om vi kan leva tillsammans för att vi är så olika, vilket som har förvånat oss för att vi på så många sätt också är lika. Men våra olikheter har varit vilka vi är som personer, alltså det har sin grund så djupt in i oss. Hur mycket vi än har kämpat och försökt så kan vi inte ändra på vilka vi är, vilket som vi egentligen inte heller vill. Vi har båda många gånger trott att det är fel på oss, alltså att det är fel på mig som t.ex. har behov av att berätta allt jag känner och Elin har trott att det är fel på henne för att det inte speglar hennes behov. Vilket som också har varit jättejobbigt. Att liksom gå runt och tänka att man är onormal för att man inte känner som någon annan. Vilket som inte är sant.
 
Förklaringen på bilden ovan är bara ett exempel, att var introvert eller extrovert är inte svart eller vitt utan de flesta av oss har drag av båda personlighetstyperna, men oftast så känner man igen sig mer i den ena sidan än den andra (om du inte är ambivert och befinner dig i mitt emellan)
 
Det känns fruktansvärt att skriva men jag har haft så otroligt svårt att förstå Elins depression. Det är jättesvårt att definiera varför men jag tror att det är på grund av att jag har svårt att relatera till känslan. Precis som vi alla så har jag också mått dåligt i perioder men jag skulle inte påstå att jag har varit inne i en depression. Jag hade svårt att förstå allvaret i det när Elin först berättade för flera år sedan och jag tror också att jag omedvetet liksom "borstade av mig" hela grejen. När jag reflekterar över det i efterhand så förstår jag att det var för att jag inte ville tro på det. Jag ville inte tro att den personen som jag älskar mest i hela världen mådde så otroligt dåligt, det gjorde helt enkelt för ont i mig, det var en tanke och en känsla som mitt hjärta och hjärna inte kunde hantera. Vilket som ledde till att jag heller inte kunde hantera Elins känslor på rätt sätt. Men då ställer jag också frågan, vem kan egentligen det? Alltså just hantera en sådan situation när marken under ens fötter försvinner. 
 
I och med våra olikheter (extrovert och introvert) så har kommunikationen varit svår då våra behov har skiljt sig åt. Elin har haft svårt att sätta ord på sina känslor och vad hon behöver medans jag har haft svårt att förstå och acceptera. Det här har lett till att Elin har känt sig ensam och till att jag också har känt mig väldigt ensam vilket som har varit otroligt jobbigt när det här mörka och smärtsamma har pågått i båda våras liv och man inte kan få den hjälp man behöver av den personen som man älskar allra mest. Det är lite därför jag skriver det här också, för detta är något pågående i båda parters liv. Inte bara den som mår dåligt i form av en depression, utbrändhet eller vad det nu kan vara. Om du lever med en annan person så är den också en del i sjukdomen. Du som partner kanske inte drar det tyngsta lasset men det är fortfarande många gånger oerhört svårt, mörkt och ensamt och du drabbas också av sjukdomen.
 
Jag skriver det här för att jag hade behövt läsa något liknande innan jag började förstå hur jag skulle tillgodose Elins behov. Liksom en liten do's and dont's om du befinner dig i en liknande situation. Det som har varit viktigt för mig är att börja förstå mig själv och på så sätt också börja förstå Elin. Om jag inte vet vad jag själv känner hur ska jag då en kunna komma i närheten av att förstå vad Elin känner? Trygghet har varit extremt viktigt, och då menar jag främst i mig själv. Att vara trygg i mina tankar och känslor, att reflektera över varför jag känner som jag gör och om mina känslor är befogade. Är det jag som mår dåligt eller mår jag dåligt just nu för att Elin mår dåligt? Vem är det då fokuset ska läggas på? Jag har först nyligen börjat förstå på ett djupare plan vad Elin har behövt för typ av stöd och resurser för att må bättre, för att liksom hålla huvudet över vattenytan. Jag har varit tvungen att jobba med min självkänsla för att kunna finnas som ett stöd. Precis som att depression är vanligt så är det också tyvärr, vanligt förekommande att människor lider av dåligt självförtroende eller dålig självkänsla, jag är en av dem. Varför är inte särskilt viktigt att gå in på utan bara att. Tack vare Elin och hennes arbete med att förbättra sin mentala hälsa så har jag blivit inspirerad till att jobba vidare med just detta vilket som har genererat i en bättre självkänsla och ökad trygghet. Jag är inte i mål än men har kommit en bit på vägen. Vad betyder det här då? Jag tänker att om du är trygg i dig själv så kommer detta också speglas i din partner, du kommer bli mer stabil och ett bättre stöd. 
 
Precis som jag skrev så hade jag i början svårt att förstå och acceptera Elins mående. En konsekvens av det har varit att jag under bra dagar har "glömt" depressionen, liksom tänkt att åh, nu efter en livstid så är sjukdomen botad - whaaat???? Ni hör ju själva hur orealistiskt det låter. Om man lider av depression så är man givetvis också människa och är kapabel till att ha bra dagar, de dåliga har dock övertaget. Att inte förstå det leder till ytterligare konflikter och jobbiga känslor som är onödiga. Njut av de bra dagarna, låt de ladda dina batterier för att också orka de jobbiga och mörka dagarna.
 
Jag har trott att det bland annat är mitt fel. Det är fruktansvärt och hemskt och jävligt. Ett återkommande problem har varit när Elin har behövt egen tid, vilket som också är ett grundbehov hos en introvert person. Jag har haft extremt svårt att acceptera det då jag trott att det berott på mig, att det är mig som hon har behövt space från för att jag gör fel vilket som har gjort det extremt svårt att tillgodose det behovet. Vilket som börjat fungera först nu, efter mer än fyra år tillsammans. Hjälplöshet har också lett till att jag trott att det berott på mig, att jag inte kan göra något för att få måendet att vända och vad jag än har försökt med har inte förändrat något. Vilket som gör att vi kommer in på en till grej, depressionen handlar inte om mig eller dig, det handlar om den som först är drabbad. Det är lätt att ta på sig kravet och ansvaret att få sin partner, eller vem det nu kan vara, att må bättre. Jag tror att det är ytterst sällan som din närstående har denna typ av förväntningar på dig. Det personen behöver är bara att du finns, att du ställer upp när det behövs.
 
En till grej med att det inte handlar om dig eller mig. Det gör ju det till viss del såklart, precis som jag skrev så är du också drabbad. Dina behov är också viktiga, det är viktigt att du mår bra för att kunna hjälpa, självförtroende var en sån grej. Trygghet. Det är viktigt att förstå att deprimerade personer inte är själviska, jag har aldrig träffat en mer osjälvisk person än Elin men ändå så är det lätt hänt att drabbas av den tanken i mörka stunder. Att fokuset främst läggs på personen som är deprimerad. Jag tänker lite såhär att det är skitsvårt att sluta tänka att du har ont om någon hela tiden slår dig med en pinne i huvudet. Vilket som kan låta som en simpel förklaring på problemet men det hjälper mig att förstå lite. För jag förstår inte allt än. Det är givetvis jättesvårt för personen att hela tiden se dina behov om den ständigt har ont, inte i huvudet men i själen på grund av att slåss med det jobbiga i kroppen. Genom Elin så tror jag också att deprimerade personer är bland de mest omtänksamma för att de vet hur det är att befinna sig längre ner än bara på botten, gräv 50 meter till när du hamnat på botten så kanske du är där. Om man har upplevt den känslan och besökt den platsen så tänker jag att man aldrig vill utsätta någon annan för det. Vilket som Elin också på sätt och vis har förklarat, genom andra ord, när vi har haft konflikter. Precis som jag kämpar för att hon ska hålla huvudet över vattenytan så har hon liksom satt på mig en flytväst för att jag ska orka hålla i och överleva. 
 
Alltså det är så jävla jobbigt och oerhört smärtsamt att ha något som psykisk ohälsa i sin närhet men det kommer aldrig vara i närheten av lika jobbigt som för personen som i första hand är drabbad. Jag skulle aldrig i livet välja bort dessa erfarenheter eller Elin på grund av detta, jag är på något konstigt vis delvis tacksam för att jag fått gå igenom det här med henne, går igenom det här med henne. Det känns som att jag genom de fyra åren vi spenderat tillsammans växt mer än vad jag gjort under hela min livstid, utvecklats. Lärt mig mer om mig själv, livet och blivit en tio gånger bättre person än vad jag hade blivit utan denna erfarenhet och Elin. Jag är tacksam över att jag har privilegiet att leva med en så ofantligt stark, ärlig och kärleksfull person som henne. Över att få leva med en person som är fast besluten att ta sig ur sin depression. Och jag är stolt. Stolt över hennes öppenhet och över att hon orkar sätta sig själv i första rummet och identifiera allt det jobbiga som finns i hennes kropp. Min kärlek till den här personen är oändlig och det gör också ont ibland att den är just det. Jag är långt ifrån någon expert när det kommer till det här, jag har varit skitdålig på allt som rör ämnet och är också fortfarande dålig på mycket. Men jag är också bra på en del saker och jag börjar också förstå en del saker. Det är lite det jag delat med mig av. Ingen kommer någonsin bli bäst på det här och olika personer kommer ha olika behov men jag tror att det jag skrivit om kan passa inom ramen för många. Det här var väldigt svårt att skriva, att liksom öppna upp något som har sin plats så långt in i hjärtat. Men jag hoppas verkligen att det kan väcka någon reflektion hos dig som läser. Precis som vi har skrivit tidigare så har du väldigt troligt någon i din närhet som lider av psykisk ohälsa och om det här kan hjälpa så mycket som en person på traven så är det fantastiskt och gör det tusen gånger värt det.
 
/Loe
 
#1 - - Annette :

Skickar massor av kramar till saknar er massor och saknar våra samtal <<3

Svar: Tack Annette, jag saknar det med!
lifebyelo.se

#2 - - Lotta:

Fantastiskt !!

Svar: Tusen tack!
lifebyelo.se

#3 - - Cajsa:

Så otroligt fint skrivet❤️

Svar: Tack snälla du! <3
lifebyelo.se

#4 - - Jenny :

Känner igen mig så väl. Bara det att jag är den introverta och min pojkvän är den extroverta...

Svar: Skönt att du känner igen dig, jag tror att det är otroligt vanligt förekommande att man har dessa två olika personlighetstyper i ett förhållande. Det kan vara jättejobbigt och då kan det vara skönt att läsa mer om just extroverta och introverta för att få en djupare förståelse både för sig själv och för sin partners skull :)
lifebyelo.se

#5 - - Åsa B:

Åh, fina goa ni! Ni ska veta, båda två, att jag är oerhört tacksam för detta ni skriver om detta så enkelt och så ärligt. Mycket tack vare Elin så sökte jag till slut hjälp - och fick det. Jag kämpar också nu, men tack vare underbara "barn", en fantastisk fästman , en bra chef och fina vänner känner jag mig hoppfull - det går att bli frisk. Kramar till Er!

Svar: Men Åsa, vad glad du gör oss!! Heja livet och heja dig vad du är bra! Fantastiskt att läsa att du får hjälp och att du har stöd på flera plan, vi tror stenhårt på dig. Precis som du skriver, det går att bli frisk! Kram!
lifebyelo.se

#6 - - Birgitta Kåhre:

Så kloka ord det är viktigt att kämpa och lyssna på varandra. Svårt att lyssna när personligheterna är så olika. Det gäller att lyssna på det som inte sägs också. Tyst kommunikation. Stor kram till er tjejer. Birgitta

Svar: Tack fina Birgitta, hoppas att allt är väl med dig! Kram från oss
lifebyelo.se

#7 - - Jessica :

Fint skrivet om att vara anhörig. Med lite tur är vi alla anhöriga till någon som har det lite tufft någon gång i livet, eftersom alla någon gång har det lite tufft. Jag tror att problemet med spegling och identifiering blir större inom samkönade relationer eftersom vi redan har så många likheter mellan oss så tror vi att vi ska förstå mer. Det gör man inte alltid och jag delar din bild av att det leder till konflikter. Å andra sidan kanske vi också är snäppet bättre på att prata ut och gå vidare än heterorelationer? Skönt att ni kommit vidare och glöm inte bort att det finns väldigt bra antidepressiva mediciner.

Svar: Tack snälla! Ja, det är möjligt att det förekommer i vissa relationer, jag har inte identifierat just det problemet hos oss men jag har å andra sidan inte heller reflekterat särskilt mycket över det. Elin använder sig sedan en period av antidepp vilket som är bra men enbart ett verktyg för att må bättre, hennes handlingar är det som har spelat störst roll och gjort störst påverkan på hennes liv. Jag tror att det är något som många som lider av psykisk ohälsa tyvärr går minste om, alltså att förstå att man måste handla i sin värderade riktning och att saker och ting inte kommer förändras för att man får en medicin. Ja, det är ett komplex ämne och nog även väldigt individuellt.
lifebyelo.se

#8 - - Eva:

Har nu läst texten två gånger och varje gång skapar den nya bilder i huvudet. Den är både vacker och otroligt smärtsam och väcker många tankar och minnen som är jobbiga som jag själv upplevt. Tänker mycket på er och är otroligt glad att ni båda lyckas ta er igenom många jobbiga mentala hinder för att må bättre eller för att skapa bättre förutsättningar för att hantera livet och er relation. Stor kram

Svar:
lifebyelo.se

#9 - - Anonym:

Du skriver så ärligt och moget Loe. Viktigt ämne för många. Eran resa blir på många plan☺ you go Girls, se like your style and personality

Svar:
lifebyelo.se

#10 - - Cissi:

Fel tryck är inte anonym är cissi

Svar: Tack snälla, fina Cissi! <3
lifebyelo.se

#11 - - Therese:

Grymt starkt skrivet! Heja Elin, och heja dig som är så fantastisk som verkligen försöker förstå och finnas där. Ni är starka!

Svar: Tack fina du! <3
lifebyelo.se

#12 - - Peter:

Tack snälla för att du delar!
Jag befinner i liknande situation och detta kommer hjälpa mig mycket...

JahBless/P

Svar: Vad glada vi blir över att läsa att detta kan komma att hjälpa dig. Tack för din kommentar, ta hand om dig!
lifebyelo.se

Till top
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...